ingen bebbe än.....puh......stackarn.....

Väntar å väntar.......

Idag har vi varit å badat , men det var ett stort misstag, det är nämligen sportlov här med.
Det var en miljon barn där på badet, å vattent var helt grummligt.
Så efter ca 30min ville jag gå upp , och jag tänkte att Axel skulle få åka kana en gång innan hemgång. Och precis innan Axel sätter sig i kanan ser jag att något barn har bajjat där.
Japp.... man kan ju undra varför jag är omringad av bajs hela tiden, nu kan man inte ens få bada ifred.

Men som tur var så kom jag att tänka på min pappa, och fick mig ett gott skratt.
Joooo... det var så här ..... det var i min pappas ungdoms dagar när han bodde i Liden hos Paul Oscarsson (en travtränare) Å min pappa blev sugen på att bada. Nu har ju min pappa aldrig varit någon direkt stooorbadare , vad jag minns, så har han aldrig badat med mig.
(men han byggde en pool en gång precis bredvid kasa(där man lägger hästbajset) vilket kanske inte var den bästa placeringen, då det blev som en stoooort fluuuuuugbad. Och dessutom så fick vi njuta av extra mycket mygg den sommaren.)
Men iaf så blev han ju badsugen och hade inga badbrallor, så han åkte väl ner till Indal för att stor shoppa ett par bad braxer.
Men tyvärr så hade inte den lokala klädhadlaren några badbyxor , men erbjöd min pappa att få låna ett par av butiksinnehavaren själv, å jag kan tänka mig att pappa blev glad för erbjudande för då slapp han ju fara in till stan och behövde dessutom inte betala någonting.
Så han tackade ja naturligtvis , butikinnehavaren gick då å hämtade sina yllestickade badbyxor.
Åååå... dom passade pefa.
Så han stack ju å bada, men det han inte tänkte på var ju att det var ylle som suger åt sig som en svamp vatten, så när han klev upp var byxorna kvar i vattnet. OOOOpsss......

Själv undrar jag , om butiksägaren visste hur det var och lånade ut dem därför.
För det kan inte finnas någon normal som har stickade yllebadbyxor.
ÅÅÅÅ... det kan ju vara denna traumatiska händelse som gjorde att han inte tycker om att bada numera, vad vet jag.
ÅÅÅ...jag kan bara se framför mig pappas kritvita kropp , när han försöker att hålla upp byxorna som väger bly.


Fru Walterstad