torsdag 5 mars 2009

alla tycker att jag är konstig, är jag det?

Nu har vi varit på kyrkis som vanligt på torsdagar, och när jag berättade att min ex make hade fått en underbar son och att jag var så glad , tyckte alla att jag var såååå konstig.
Att jag tyckte det var kul, och att mitt ex å jag är så bra vänner.
Det känndes inte så bra när dom sa så , då jag inte hade någon att glädjas med.
Men hur kan man inte vara glad när mina älskade barn har fått en lillebror till?
Som dom kan älska och mysa med, för jag ser ju hur underbara dom är med Axel och hur mycket dom tycker om honom, och nu har dom fått en till.
Peter är ju min bästa vän här i världen och han är ju mina underbara två flickors pappa.
Jag är såååå tacksam att jag har dem, utan dem vore jag ingenting.
Jag har en helt underbar make Pontus ,och som tur är glädjer sig med mig.
Varför kan man inte få vara vän med sitt ex??????? Han är ju som en bror för mig.
Mina föräldrar är ju som hans föräldrar, då hans är döda.
Lika som att Mats å Caisen är som farmor å farfar åt Anna å Agnes.
Och det är en annan sak som jag tycker är helt underbar, min nya familj Walterstad.
Jag har aldrig kännt att Anna å Agnes har varit utanför hos dem.
Dom tom. kallar ju Mats å Caisen för farmor å farfar lite då å då.
För när man kommer i en ny familj är ju den största rädslan att inte ens barn ska bli accepterad där. Men från dag ett har jag kännt en trygghet hos dem. Även hos Pontus syskon , som är helt underbara med dem hela tiden. Jag är sååå otroligt lyckligt lottad , å jag tackar gudarna varje dag över detta.
Å båda flickorna ser ju Jason och Amelia som deras nya kusiner.
ÅÅÅÅåååå.... för att inte tala om Min älskade make Pontus , som även han är helt underbar med flickorna. Jag tror att han skulle kunna hugga av sin högra hand för deras skull.
Igår tyckte han att det var så tråkigt när inte flickorna var här hos oss. FATTA , hur mycket det värmer i ens hjärta när han säger så.
Nääää...jag har verkligen haft tur att träffa de två bästa männen i världen.
Och jag ser fram emot att få leva å bli gammal med min stoooora familj.
Sedan vill jag även nämna Miriam , som älskar mina flickor sååå mycket. Och hur tacksam jag är för att hon finns i deras liv. Och hur lycklig hon gör Peter.

Näää jag tror jag måste grina en skvätt ,,,,,,,,,,,,,,

Så , nu är jag klar.

Fru Walterstad

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hoho, jag tror jag måste grina en skvätt jag med..
Jätte fint skrivet =)

Anonym sa...

nej mamma du är inte konstig... bara ibland :P hahahahahahahahaha jag älskar min stora BÄSTA familj !<33 och sankar er med !

Anonym sa...

nu vart man ju tvungen att gråta och snörvla en stund här på fm.....

Anette