fredag 13 mars 2009

Gå ut barn, nu när det är så fint väder........

Alla önskar väl sig barn som vill vara ute, å nu har jag fått ett sådant barn.
Men det är inte alls så kul som jag trodde, då han hela tiden ska gå ut , och när vi är ute så vill han inte in. Varje gång blir det grin å gnäll när vi ska in. Och väl inne så vill han inte ta av sig kläderna.
Idag när vi var ute å gick så somnade han i vagnen, och när jag kom hem så gick jag in med vagnen och lät Axel fortsätta sova i vagnen.
Vilket blev helt fel för Axel då han skrek rakt ut när han vaknade och vägrade kliva ur vagnen.
Han är ju inte så lätt nuförtiden heller då han väger 14kg nu och är starkare än Bamse, (dessutom äter han som en redig karl.)
Meeeen man ska väl inte klaga då det är de enda gångerna som han blir tjurig.
Men vad jag förstår så var Pontus ute mycket som liten också.
Han har berättat att han gick med sin slalomutrustning från Essvik till Nolby slalombacke.
Jag blir svettig bara jag tänker på det. Och han kunde åka skridskor i timmtal , å jag får ont i fötterna bara jag tänker på det.
Nääää...själv har jag nog aldrig varit den där sportiga typen, gymnastiken i skolan var det tråkigaste jag visste. Försökte med alla medel att slippa anstränga mig.
En gång när vi hade skolorientering, så ställde jag och mina kompisar oss i slutet av banan, och när det kom en liten kille som även var yngre än oss så hoppade vi på honom och tog hans bricka å så tog vi örhängena och tröck av hans, innan vi lämnade tillbaka den till honom.
Sedan när vi tyckte att vi hade väntat tillräckligt länge så slog vi oss lite på kinderna och sprang in och länmade våra lappar.
Vi var tydligen bäst på hela skolan den gången på orientering av flickorna. Hrmffff.......
Å det var väl inte riktigt vad vi hade tänkt oss, å det kändes inte allt för bra emot de som verkligen sprang å kämpade.

Nääää att springa å hoppa å så har då aldrig varit min grej, näääää uch ...... men däremot
kulstötning , som visade sig vara en väldigt bra gren för mig , då jag var stark och inte hade någon kondis, Jag vann t.o.m. skol DM i kula ett år med en meter.
Nä det var nog i vuxen ålder som jag lärde mig att springa 3km.
Så jag tror inte att det är mig han ärver när han bara vill vara ute å gå å fixa å dona.
Jag tror inte ens att jag har det i mina gener heller , för vad jag vet så valde dom hellre tjocka Gudrun än min pappa , när det var dax att välja lag till fotbollen. ÅÅÅÅ min mamma har jag aldrig hört säga någonting om sport.

Oj nu måste jag kila å hämta Anna på skolan.

Fru Walerstad

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kan vara den Walterstadska överenergin som pojken fått ärva, men den går över med åren ska du se hehe

Viktoria sa...

as garv ..........
mmmm....det verkar så