I dag längtar jag hem. Till Agnes, alla vänner, allt som är bekant.
För när man är i ett främmande land och dessutom jobbar på hemmaplan så blir det lätt väldigt ensamt, förvisso har jag ju Egla och Fru Fundersam, men det är inte så att de känns som mina bästa vänner direkt.
Hemma har jag mina vänner som jag kan få klaga ur mig för när jag är irriterad, arg, ledsen, glad, mm.
Här är man otroligt beroende av varandra i familjen, vilket på ett sätt är bra för man kommer varandra väldigt nära.
Men om en är på dåligt humör så drabbar det hela familjen, vilket är såååå otroligt tråkigt.
Speciellt då jag nästan aldrig är på dåligt humör, utan måste försöka medla mellan de andra i familjen.
Fru Klago
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hemlangtan det ar svart nar man bor overseas (borta fran vanner och familj). Det gar liksom i kurva forst forst ar allt jatte roligt (1-3man), sedan sa far riktigt hemlangtan efter ca (1-3 manader), sedan borjar man anpassa sig och sedan efter ca 8-12 manader far man en ordentlig slang av hemlangtan igen. Men du skall se att de svangningarna i kurvan blir mindre och mindre (kortare och kortare, men man kommer alltid att langta efter vanner och familj). Sedan nar ni val kommit hem sa kommer du konstigt nog att langta till Kanada igen. Jag skall se om jag kan leta fram efter en bok jag har om att leva i ett annat land.
Trevlig helg pa er alla
guuud vad du är gullig
Tack .
Skicka en kommentar