1.5 timmar kvar.

Nu är det nära , snart åker dom.
Varför är det alltid så att den dagen man ska åka hem så blir det bara en enda lång väntan tills det är daxs att fara.
Vi sitter bara å väntar å väntar.
Vi har iaf varit å köpt en liten pool till Axel , för i morgon så ska det bli ännu varmare än igår.
Typ 32grader i skuggan, jag tror inte att jag har varit någonstans där det är så varmt.
Igår när vi skulle lägga oss o sova så var det nästan omöjligt, jag öppnade ett fönster på vid gavel men även fast det blåste på kvällen så var det så varma vindar att det bara blev värre, det är fortfarande varmt på övervåningen. Idag har det iaf varit molnigt och inte så varmt. Vilket har varit bra så man får vila lite från värmen. Tur att vi har aircondition inne, till sommaren, för annars vette gudarna hur det skulle gå. Men eftersom det drar mera gas för att få kyla så försöker man ju vänta in i det längsta med att sätta på den.

Och inte har jag tittat någonting mera på nyheterna om viruset heller , men jag tänkte att jag skulle titta sedan när svärisarna har åkt.

ÅÅÅÅÅååååå... jag tycker så synd om våran lilla Anna som inte vet hur hon ska göra till hösten , om hon ska bo kvar eller flytta hem till Sverige. Men det pekar väl mest åt att hon åker hem.
Svårt val när man är 15år. Men vi får se hur det blir.
Men det kommer bli ganska tråkigt utan henne här hemma.
Men jag vill att hon ska göra det som känns bäst för henne, oavsett vilket hon väljer.
För är det någonting som jag hatar så är det när föräldrar är egoister och bara tänker på sig själv och vad de vill. Min värsta mardröm är nog att Anna och Agnes skulle göra någonting för min skull och inte för sin egen skull. För är dom lyckliga så är jag lycklig. Och som tur är så är min make och ex make med fru precis lika dan, och vi har alla samma inställning till barnuppfostran.
Folk kan tycka att man är konstig som mamma som inte strider för att få ha sina barn hos sig.
Men jag tycker att pappan är lika viktig som mamman, och att han klarar av att ha två tonårstjejjer tvivlar jag inte en sekund på. Och eftersom att jag vet att Miriam älskar mina döttrar precis lika mycket som mig, så känner jag mig trygg med henne som mammaförebild.
Och att hon kommer från en annan kultur ser jag bara som ett plus, då mina flickor får en bra syn på människor från andra länder, och lära sig en massa nya saker som jag aldrig skulle kunna lära dem.

Fru Waltercity.