Söndagkväll

Idag har det varit strålande sol och plusgrader, vi har varit ute och gick en prommis med Axel.
Vi har numera slutat att ta med Axels vagn då han bara vill gå hela tiden, han bara går å går å går och ska man sätta han i vagnen så skriker han i protester. Dessutom klagar han aldrig när han får gå , då är han helnöjd med livet. Annars så är han så lik Pontus i allt, å då menar jag allt.
Axel är glad å snäll för det mesta förutom om han är trött eller hungrig då blir han sur på allt presic som sin far. Han nyser ofta och många gånger presic som sin far.
Idag satte jag på honom en tröja som var trång i ärmarna, det tålde han inte presic som sin pappa.
Och allt som Pontus gör , gör Axel. Om P slurpla så gör Axel det. Ja herre gud ..........

Men när jag tänker efter så är jag nog mest lik min pappa jag med, som tex. när jag sa det där i bastun till Lena , så var jag ganska lik pappa d.v.s. att jag sa vad jag tänkte.
För jag kommer ihåg när min pappa å mamma träffade svärmor å svärfar och svägerska bland det första gångerna. Det var hemma i vårat nyainköpta hus på Skönsberg och vi skulle äta middag ihop. Alla som känner min pappa vet att han inte är den som pratar å babblar särskilt mycket i alla fall inte i nyktert tillstånd. Så han satt där tyst i sin egna lilla värld som vanligt.
Alla andra pratar , å dom som känner min svärfar å svägerska vet att dom är jätteduktiga att prata i både nyktert och onyktert tillstånd. (ja jag är inte så tyst jag heller för den delen och det är iaf någonting som jag har fått ärva av min mamma.)
Så vi alla satt å pratade i mun på varandra och hade trevligt.
Så säger helt plötsligt min pappa , ja från ingenstans kommer denna mening, som får hela bordet att tystna. Ja jag tror att hela Skönsberg stannade upp för en stund.
- Jag tror att jag ska bli läderbög.

Hrmf...... Jahappp.... det är min pappa det. Men vad kan jag säga , jag älskar honom som han är.
Men jag måste erkänna att det kom lite oväntat, detta avslöjande.
Men man får väl se det så att han inte är rädd för att prova nya saker, och att han sedan vill dela med sig av sitt liv är väl bara ett plus.
ÅÅÅ... tänk vilket spännande liv min mamma lever, ena dagen travtränare , nästa dag snickare , och tredje dagen läderbög. Jag förstår att hon tycker att livet tillsammans med pappa är oförutsägbart. Ja man undrar ju bara vad som kommer här näst.


Fru Waltercity