Fredagen den 13 Buuuhhhh.....

Idag är det fredag igen, och jag vet inte hur jag ska göra . Tänkte att jag skulle fara till doktorn med svansen men då är det ju det här med Axel. Vill inte ta med honom då man kan få vänta i flera timmar där på att få komma in.Plus att det är onödigt att han sitter i all smitthärd där.
Men jag kanske far när Anna kommer hem om jag hinner då.
Men jag fattar inte vad det kan vara??????? Men jag kan ju inte ha det så här. Det blir ju snebelastning på kroppen då jag aldrig kan sitta rätt.
Dessutom har det börja att värka där när jag inte sitter på den också.
Jag tror att det har att göra med att jag halkade på en båt och slog den när jag var 10år.
Sedan dess har jag haft ont där men inte så ont som det gör nu.
Dessutom så påminner det om en traumatisk upplevelse när jag var till doktorn för att kolla svanskotan.
Mamma tog mig till Granlo vårdcentral för att se om det var någontig fel med kotan då jag hade så ont. Och som sagt jag var bara 10år då.
Men iaf så ber den manliga doktorn mig att ta av mig byxorna, vilket jag gör.
Då börjar min mamma att skratta åt mig , och även doktorn småler.
Själv fattar jag ingenting, vad som är roligt.
Då säger mamma - ÅÅÅÅÅ.... Viktoria du har fått mens.
VA????????MENS?????
Nä säger jag , men mamma säger åt mig att dra ner trosorna och titta själv.
Så jag gör det , vilket i sig är otroligt pinsamt då dom står å tittar på.
Då ser jag en brun fläck som en enkrona.
Då säger jag näääääää jag har bara fisit. Hrmf...... som om det skulle vara bättre.
Men jag tyckte väl det då i min värld.
Nääää.... sa mamma du har fått mens. Då kallade doktorn in en sköterska , som om det inte var nog med mamma å han.
Och så berättade de för henne med , pinsamt värrre. Så hon fick gå å hämta en binda.
Eller binda å binda, på en tiden var binderna mera som blöjor, stora å tjocka.
Ja fatta att det var otroligt hemskt för mig. Jag visste ju nästan inte vad mens var då, det var ju väldigt tidigt att få det vid 10års ålder. Inte var det någonting som jag hade blivit förberädd på heller.
Men som om inte jag hade blivit förnedrad tillräckligt så när vi kom hem så sa mamma
- Björn och Magnus kom hit.
Å så ställde hon sig bredvid mig å höll ena armen om mig.
-Det har hänt någonting roligt idag, Viktoria har fått MENS.
ROLIGT VA?????? Jag fattade ingenting, jag bara grät.
Vet inte om pappa å brossan tyckte att det var så spännande och roligt heller. Det var inte direkt så att dom jublade och skrattade.
Det är min mamma det, i ett nötskal. Då skulle hon försöka att göra det till någonting possitivt, men hon lyckades inte allt för bra denna gång.
Men tack ändå mamma, för jag kommer ju aldrig att glömmmma denna minnesvärda dag.
ÅÅÅÅ.. vad som blev sagt om min svanskota kommer jag inte ihåg över huvud taget.

Fru Fisen Färt