Vilka barn vi har

Jag ville bara skryta lite om vilka barn vi har.
Anna hade alla rätt på historia provet och Agnes hade alla rätt på Engelskan.
Jag fattar det inte , själv tror jag inte att jag någonsin har haft alla rätt på ett prov.
Men jag tror nog att det är mig som dom har ärft det utav ändå, det måste vara så, eller??
För jag tycket att någonting måste ju barnen ha fått ärva av mig å då tror jag att det är
just detta. Min otroliga intellllligens.

Fast just nu känner jag mig som en dålig mor, varför lyssnar men inte mera på sina egna barn.
Som tex stackars Anna som jag aldrig har lyssnat på när hon har klagat.
När hon var liten så klagade hon över att hon var så illamående och hade huvudvärk, och efter många om och men visade det sig att hon hade ett stort synfel.
Eller som när hon inte ville sjunga på dagis när det var lucia, då jag sa åt henne att det är klart att du ska sjunga du som har så fin sångröst, färdigdiskuterat.
Och när luciamorgonen kom så var hon så närvös att hon kräktes och kunde inte änns gå på dagis av oro. Uch vilken mor jag är.
Och när hon inte orkade gå uppför backar eller inte gillade gymnastik så sa jag att det var för att hon var lite lat och inte hade någon kondis och att hon måste träna mera.
Men då visade det sig att hon hade jättestora polyper och inte kunde andas riktigt genom näsan.
Och det verkar som om jag aldrig lär mig heller för bara nu på sista tiden så har hon klagat över sina lincer att dom irriterar hela tiden mm mm och att hon inte kan ha dem , men jag har tänkt att det går säkert över, men nu när det har gått flera månader så ringer jag till Ögat å då säger dom att hon absolut inte får ha lincerna på sig, utan att hon genast måste gå å undersöka ögonen för att se vad det kan vara, och här har stackars Anna fått gå med skavande lincer vecka ut o vecka in.
Varför är det så att man inte tar sina egna barn på allvar????
För jag vet att det är flera än jag som gör likadant, tex min förra man Peter när han hade bråttom till fotbollen på Nordic och bråkade på Agnes att hon skulle skynda sig .
Då säger Agnes - Jag kan inte. Å Peter fortsätter att bråka på henne varför hon inte kan skynda sig någon gång, utan att han alltid måste vänta på henne.
Men då visar det sig att hon sitter fast med fingrarna i dörren som Peter har smällt igen på henne. Ops.......Ajjjjj....

Ja ja från och med nu ska jag iaf försöka att lyssna mera på mina barn och även höra vad dom säger.

Agnes det går inte en dag utan att jag saknar dig.

Mamma