Så var det måndag igen.

Denna helg har varit suuperbra, vädret perfa å alla fina vänner som man träffat.
Många klagar på Gatufesten men jag tycker att det alltid är en rolig vecka då många är hemma å alla är på festhumör. Sedan kan man ju tycka att det är dyrt men å andra sidan så är det ju såååå mycket man får för pengarna om man verkligen vill.
Denna vecka har skuggats av Viggo å Jennys skador. Jag kan inte sluta gråta när jag tänker på dem.
Så här har hon skrivit själv om allt.

5JULI.
Om ni läst om olyckan vid Slussen idag så var det Viggo och jag som fick föras till Sjukhus. Viggo ligger på barnintensiven med en skallfraktur, hjärnblödning, hjärnskakning och kraftigt uppsvullet huvud. :-(
Snälla, ha Viggo i era tankar!
Min älskade lilla son. ♥

På Lördagen

Tack alla som visat omtanke och tänker på vår älskade Viggo! ♥
Igår em fick Viggo flytta från Barnintensiven till Neuropediatrik-avdelningen. Han har slutat få morfin idag och jag har till och med fått tagit upp och amma honom. ♥ Läkarna är optimistiska och tror han kommer klara det här efter omständigheterna bra. Det dem vill bevaka nu är "blåmärket" han fått på själva hjärnan. På mån el tis kommer dem att ta en magnetröntgen och besluta om vi ska få flytta till Umeå eller Sundsvall. Det kommer ta några veckor för frakturen att läka och han kommer ha ont i huvudet. Sen kan det ta upp till ett halvår innan han är helt bra. Om han får några men kan bara tiden utvisa. Men Viggo är en riktig kämpe och vi tror inget annat än att han kommer bli helt återställd!! ♥
Viggo betyder just Kämpe.

Igår.

Det är så svårt och jobbigt att förstå/acceptera det som hänt. Jag bryter ihop titt som tätt och det kommer över mig utan förvarning.
Vi som ALDRIG åker buss. Viggo satt fastselad hela vägen i vagnen till det var 50 m kvar på resan då han grät och skrek hysteriskt. Jag lyfte upp honom och det som är så svårt att acceptera är att just precis den sekunden så väljer en bilförare att göra en U-sväng över heldraget mitt i all trafik vid Slussen så bussen tvärnitar och sen krockar. Jag flyger baklänges med huvudet före 3-4 meter med Viggo i famnen ända längst fram i bussen. Jag ramlade inte över Viggo som det stod i tidningen. Jag slog i huvud, rygg, armar, men lyckas ändå på nåt sätt hålla fast vid Viggo. Han slår i bakhuvudet rejält kraftigt nånstans, inget minne alls om var. Minns bara att jag sen ligger längst fram med Viggo ovanpå mig i famnen. Sen hur han är livlös med STOR bula i bakhuvudet och hysterin innan ambulansen kom som kändes som en EVIGHET.
Tänker mycket på vad som kunnat hänt. TÄNK OM JAG TAPPAT HONOM UR FAMNEN? Tänk om... Tänk om... :-(
Det kanske var modersinstinkt som gjorde att jag inte släppte honom utan höll fast för allt i världen.
Vår son lever! Han verkar vara ok! Ikväll har Viggo har ätit lite, varit uppe och till och med krypit lite på sängen!!! ♥

JAG ÄR SÅ TACKSAM FÖR LIVET!!! ♥ 

Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt ska bli som vanligt igen för dem.
Och jag är också sååå tacksam för livet.
Det senaste jag hörde om dem var att Viggo slutat få morfin , att han fortfarande inte vill äta så han får dropp, och tydligen kan dom klara sig upp till två veckor utan mat bara dom får vätskan i sig.
 Hans feber är under uppsikt också. Jenny är ju såklart helt slut, och man glömmer ofta bort både Erik å Jenny att det säkerligen är det värsta som dom har upplevt och också behöver allt stöd de kan få.