Puhhh....

I dag var jag på anställningsintervju i 1,5 timmar. Å herre guuud vad slut jag är i knoppen nu.
Att framhäva sig själv , ge exempel och utveckla allt man säger är faktiskt helt galet jobbigt.
Men jag var brutalt ärlig med vem jag är å vad jag kan. Så nu får vi se om det räcker eller inte.
Förmodligen inte ,men då ser jag det hela som en erfarenhet i intervju. Redan nu kan jag ångra vissa saker jag sa och så kommer man ju på minst 1000 saker som man borde ha sagt. Men troligtvis är det lika för alla.
Dom hade en intervju kvar nu och om ca en månad får jag svar. Det blir en lååång väntan.
Men som jag tänker nu så försöker jag att glömmmmma det hela för jag kommer nog inte att få det och då kommer jag bli sååååå förbannat besviken då jag verkligen vill detta av hela mitt hjärta.

Men det var iaf kul att en av dem som var med i intervjun ( hon har dock ingenting att säga till om) gav mig en väldans beröm efter intervjun och sa att hon tyckte att jag hade sådan pondus och exakt samma synsätt som henne. Så det passar ju bra ifall jag får det för då är det henne jag ska jobba med.
Nej nu måste jag sluta drömmmma , bort bort bort .....men snälla gode gud om du ändå kunde......Neeeeeej nu får det vara nog.