Nu är det min tur.

I hela mitt liv har jag fått stå bakom mina partners i arbetslivet, jag har tagit hand om hemmet å fött barn. Och försökt att stötta dem i sitt arbete.
Å nu äntligen är det min tur. Jag är sååå lycklig för precis detta har jag väntat på i såååå många år.
Jag är helt redo å jag brinner av nyfikenhet att få lära mig nya saker.
Att få utvecklas å bli någon eller något. Dagarna bara swischa förbi å jag längtar till nästa innan jag ens hinner sluta för dagen.
Alla mina arbetskamrater gör sitt bästa för att jag ska trivas å hjälper mig med allt.
Jag har fortfarande inte fått alla behörigheter då det är så många säkerhetsprylar och godkännande som ska manglas igenom. Och allt som ska kopplas till mig.
Dessutom är det helt galet många möten å resor hela tiden som ska hinnas med. Och jag är efter tre dagar på arbetet (om jag inte räknar med kursen jag var på i tre dagar förra veckan) redan bokad på 5st resor varav en långresa dvs. 1vecka. Och säkert ett 30tal möten.
Å då måste man tänka på att jag endast har börjat på en del av mitt arbete än så länge, på måndag ska jag börja med assistent arbetsutbildningen.
Det pirrar i hela kroppen av glädje, å samtidigt så känner jag dåligt samvete över att lämna min familj så mycket. Har ju lixom alltid varit jag som tagit den delen. Men som tur är så driver Pontus mig framåt hela tiden å stöttar mig. Bara som att lära sig min nya mobiltelefon med att få in alla bokningar å mail å att dessutom ha tre olika nummer till min telefon känns ju konstigt. Har inte ens lärt mig ett nummer än till mig själv. Måste ta tag i den biten i helgen å lära mig dem utan å innan.
Man har ju inte hängt med i utvecklingen vad det gäller mobiler då jag i princip aldrig pratar eller använder dem annars. Var faktiskt och köpte ett mobilfodral som jag hänger runt halsen så jag inte glömmer den hela tiden som jag brukar göra.
Dessutom så ska jag ta hem min dator i morgon så har Pontus lovat att hjälpa mig med hur jag ska göra med allt så jag vet hur jag ska göra för att kunna jobba från den vart än jag befinner mig. Som ni ser så är det mycket nytt för mig att lära å ta in hela tiden utöver arbetet, som många andra redan har gratis som jobbat inom detta förut.
Det är ett stort ansvar jag får och jag är så otroligt tacksam över att jag får det.
Att just lilla jag som kommer ifrån Kovland och inte har någon direkt utbildning att prata om kan få en sådan chans här i livet.
Tjohoooo........livet blir bara bättre å bättre.