På väg hem igen.

Sitter på tåget hem från Stockholm å längtar efter familjen. I morgon fyller Axel 7år. Vart tog dessa år vägen??????? Dom säger ju att det är på sina barn man ser att man blir äldre å det stämmer ju verkligen.
Även fast det inte är så jobbigt att bara sitta på tåget , så är jag faktiskt helt slut ändå. Har svårt att sova på hotell å vaknar hela tiden. Mycket nya intryck på jobbet å mycket att få in i hjärnan. Många nya människor.
 I dag fick jag försöka att skriva mitt första protokoll på ett möte. Det gick så däääär kan jag säga. Svårt att veta vad som är viktigt å inte. Ännu svårare är det när man inte fattar vad dom pratar om över huvud taget faktiskt lägg till där att det är 15st helt nya människor som du nästan aldrig sett. några visste jag vad dom heter men vissa inte. Och några var i samma rum som mig men hälften på en tvbild. Men hon är stört coool hon som lär mig. Hon säger att det finns ingenting som kan hända om jag missar någonting för det är ändå deras ansvar att titta igenom å godkänna innan det är klart ändå. Och att jag alltid kan fråga folk efter mötet vad dom vill att jag ska ta med. Oftast tar man med mer än som behövs , å det är ju det som är så svårt att veta tycker jag. Men jag gissar att jag kommer att klara av det innan det är klart ändå. Det är ändå skönt att ha börjat arbeta med mitt assistent jobb nu. Och det här med protokoll har faktiskt varit det jag är mest oroad över av alla min uppgifter. Resten är kanske svårare men det är ändå lättare för jag kan läsa mig till det.  Nu får jag pusta ut å jobba vidare ett par veckor innan nästa resa. Fast det är ändå en massa möten jag ska på då jag kommer att få sitta via lync å skriva ändå. Och den 6oktober är det skarpt läge då är det dax för mitt första uppdrag för ledningsgruppen.Just nu får jag bara vara med å lyssna på dem.
Nä nu är det dax att börja packa ihop alla mina pinaler för snart är jag hemma Tjohoooo......