En helt vanlig Onsdag

Ligger här å tänker på min vän Tanja som alltid finns där för mig. Jag känner mig så lyckligt lottad som har henne. På lördag när det är Travgala som jag så gärna vill gå på men inte kunnat gå på då mappa inte kan vara barnvakt då dom är där själva och farfarmor inte är riktigt i form för att ha dem.  Så har jag tänkt att det inte kommer att gå, men då rycker min vän Tanja in och erbjuder sig att ta båda barnen , hon vet och förstår vad det betyder för mig att få gå med pappa på galan. Eftersom hennes pappa dog för några år sedan , så ser hon detta som någonting väldigt viktigt.
Vi pratar ganska mycket om våra pappor, och vad dom betytt/betyder för oss som flickor.
Min pappa är inte världens bästa pappa men han är i min värld den bästa pappan.
Min pappa har ju format mig i mycket både på gott å ont , men det har ju gjort mig till den jag är idag.
Min pappa har alltid funnits i min närhet som en stor stark stabil björn. Jag kan bara minnas en gång som han blivit riktigt arg på mig, å förmodligen hade jag förtjänat det. Min pappa pratar aldrig illa om andra människor , han förskönar inte å han ljuger aldrig. Han är ärlig med hur han funkar som människa och snäll som få.
Han lär mig allt jag vill veta å tar tid på sig att göra det. Han hjälper mig alltid med det jag vill , inte så att han erbjuder sig men han har än aldrig sagt nej till någonting jag vill få hjälp med.
Han ringer aldrig till mig eller kommer på spontanbesök men ändå känner jag mig såååå nära honom i mina tankar , han bara finns där , hela tiden ändå.

I går när vi var ute å gick frågade Tanja mig om jag hade talat om för min pappa att jag älskar honom och hur stolt jag är över honom. Å då insåg jag att det har jag nog inte. Vi pratar ju lixom inte om sådant och jag får ofta för mig att min pappa känner sig obekväm när jag försöker ge honom kärlek.
Det är svårt att förklara hur han är men jag älskar honom så otroligt mycket å han är en stor förebild till mig. Jag är stolt som en tupp över honom och jag hoppas att han bara vet allt detta.
 Men då fick jag banner av Tanja att jag måste tala om det för honom, så nu har jag lovat henne det å helt plötsligt känner jag mig mer stressad över detta än själva festen. När ska jag säga det? hur ska jag säga det?
Min mamma kan jag säga allt till å det känns helt naturligt men till pappa .....nja där känns det inte helt naturligt. Men någonstans inuti mig så känns det som han redan vet och känner detta , men jag är inte säker.