Puh...

Det var en hjärnskakning Axel hade , men efter akutupplevelsen så känns det som att en hjärnskakning är en baggis mot för vad det kunnat vara. Då han somnade där så kunde de inte undersöka honom å inte gick det att väcka honom heller, två läkare försökte men lyckades inte, så då blev de tvungen att göra en skiktröntgen på honom , på röntgen väntade 3st läkare på honom och studerade bilderna noga. Men de hittade ingenting , å jag är så in i helvete glad för det. Efter all uppståndelse så vaknade han tillslut och kunde åka hem med en stor hjärnskakning. Lite vinglig , hungrig och trött men vid gott mod kom han hem. Så nu blir det att ta det lugnt i några dagar minst. Ingen längre tv tittade eller tv spel. Ingen ansträngande sport heller. Och så får vi hålla lite uppsikt över honom och ha tålamod om han inte minns saker eller om han inte kan koncentrera sig. Det kan hålla i sig i ett par veckor.
Och jag tänker vilken tur jag / vi har som har så fina barn och att man allt för sällan tar sig tid att uppskatta den underbara gåvan det är att ha barn.
Efter att ha fått sig en rejäl tankeställare idag om vad som är värd någonting så kommer jag nog att prioritera om lite.