Så nu börjas det igen.

Alla dessa sjukhus resor, vi borde ha guld V:I:P där, i går var det dax igen. Lillen är ju förkyld å jag skulle bara ringa in för att få lite tips på hur jag skulle göra inför natten, för han är ju så liten att man kan ju inte ge honom någon medicin än. Men efter att ha pratat med sjukvårdsrådgivningen i bara någon minut så sa hon att vi skulle komma in till akuten och hon skulle kontakta en barnläkaren som kom dit.
Så det var ju bara att åka in då, det var massa folk  där igår, men vi hade tur som fick en läkare själva så det gick ganska fort ändå för oss.
Dom tog iaf en massa prover och allt visade sig vara bra , inget RS virus än så länge iaf.
Men eftersom han är så liten så måste vi vara extra försiktiga med honom då det kan gå så fort att de blir sämre , om han får feber, inte äter , blir lös i magen , gnälligare , inte kissar , eller på något sätt blir sämre så måste vi in å få hjälp åt honom.
Dessutom så får han inte under inga omständigheter sova längre på magen, doktorn avrådde oss vänligt men bestämt där.
Jag får så otroligt hemska tankar just nu hela tiden , om att han inte andas, tror att jag får tillbaka minnen ifrån när inte Axel andades å det har ju varit några gånger, iaf två gånger har han ju åkt ambulans och en gång fattade inte vi hur allvarligt sjuk han var , så när vi kom in blev det full rulle, och förflytting till ett annat sjukhus. Jag vill bara gråta , å känner en sådan ödmjukhet över att ha så fina barn.

Nej nu måste jag gå å titta till lilleman han gråter så förtvivlat igen, och har svårt att andas.