Deppare dyster.....

I dag känner jag mig lite deppig. Har ju under en tid nu kännt en lite ärta i en senan på pekfingret.
Men jag hade ju hoppats att den skulle försvinna , trodde ju att det var en senknut.
Men eftersom den börjat på att besvära mig nu så blev jag tvungen att gå till doktorn.
Å då visade det sig att jag har fått en cysta igen, fast i fingret å inte utanpå.
Det är tydligen en ganska vanlig sjukdom sk. Triggerfinger.

Så här står det om det.

Vad är orsaken?
Orsaken är oklar men symptomen har sin förklaring i anatomin. Senskidan som omger böjsenorna är på vissa nivåer förstärkta med tvärgående fibrösa band = annularligament. Dessa har till uppgift att fästa böjsenorna mot skelettet. I senskidan är det trångt och svullnad orsakad av inflammation, förtjockning av senan eller reumatiska förändringar kan ge upphov till triggerfinger.
Vilka drabbas?
Alla kan drabbas. Vanligast är sjukdomen hos för övrigt friska medelålders kvinnor. Den förekommer 2-6 gånger oftare hos kvinnor än hos män. Triggerfinger drabbar i högre frekvens diabetiker och reumatiker.

Vad kan en specialist göra?
Om konservativ behandling (cortison) inte ger symptomfrihet rekommenderas kirurgi med klyvning av första annularligamentet. Ingreppet sker i lokalbedövning och i blodtomt fält, vilket innebär att man lindar armen och tömmer denna på blod och därefter pumpar upp en blodtrycksmanschett på överarmen som får sitta på under ingreppet. Blodtrycksmanschetten kan upplevas som besvärande men ingreppet tar endast ca 15 minuter.

Ingreppet innebär att man delar första annularligamentet (A1). När man delat ligamentet kontrollerar man att böjsenorna löper fritt. Operationen sker i s.k. dagkirurgi. Stygnen kan tas efter 2 veckor hos distriktssjuksköterska.

Patienten bör undvika tungt arbete. Första dagarna efter operationen bör man hålla handen högt när man inte använder den för att undvika svullnad. Sjukskrivning en till tre veckor beroende på arbete och vilken hand som blivit opererad. Det kan göra lite ont när bedövningen släpper - men det brukar gå över på ett par dagar.

Visst låter det mysigt?????

Att bli tömd på blod ........hrmf.....nääää tack jag tror inte det då.
Å speciellt inte här vill man ju bli opererad.
Så jag vill inte göra det. Det får vänta tills vi kommer hem till Sverige, dessutom så har jag ju ingen som kan ta hand om Axel under den tiden jag är sjuk.
Om den inte fortsätter att växa så , för då blir jag väl tvungen att göra det nu.
Men det känns ändå så himmla onödigt, jag blir så less.

Ja ja ja..... ska väl sluta att klaga nu.
Eller det är väl inte så farligt, det finns ju värre saker som kan hända en.
Så jag får väl vara glad ändå.
Jag har ju världens bästa familj å det är ju ändå det som räknas.

Fru Walterstad