Hur kunde det bli så här?

http://www.ur.se/Vuxen/Samhalle/Hemloshet/Klippsamling/Forsorjning/

I denna film är en gammal vän till mig med i.
Veronica heter hon.
När vi var tonåringar så busade vi tillsammans, ååååå...hon var så vacker, snäll och rolig.
Hon charmade alla och kunde ha blivit vad hon velat.
Våra vägar skilde sig åt i gymnasiet, och jag träffade henne inte på många år.
Så när Kicki nyss hade kommit till oss så var vi på bio , och jag träffade henne då.
Hon var lika vacker å lika trevlig å glad som förr.
Just då var hon på ett behandlingshem för narkomaner men hon var orolig då hon ville vara kvar längre där , då hon inte trodde hon var redo för att komma ut igen, men eftersom kommun inte hade några pengar så trodde hon inte att det gick att vara kvar.
Hon hade redan flera barn som bodde i olika familjehem.

Några år senare så träffade jag henne igen men då på Oscar, hon jobbade då där som prostituerad med några andra flickor , och deras hallik.
Tyvärr så fick jag inte prata med henne så länge då han kom å sa till henne att hon måste jobba.
Men hon var fortfarande glad å sprallig, glimten i ögat å vacker.

Nu ser jag henne på denna film å tänker , vilken överlevare hon är.
Fantastiskt hur hon fortfarande hänger med , trots sitt tunga missbruk och att hon lever på gatan. En otroligt stark människa/kvinna. Hon är ju nu 37år och har missbrukat i snart 25år.
Åååååå...jag ville bara krama om henne å säga att allt ska bli bra,
men man kan ju nästan med säkerhet säga att det inte kommer att bli bra, för då krävs väl ett mirakel.
Men varför ?????????

När jag kommer hem ska jag nog söka upp henne, å tala om att hon är en fin människa å vän och att jag tycker om henne.

Fru Walterstad