Detta är inget bra liv.

Sedan några veckor tillbaka så började jag på att trappa ner med min medicin, eftersom jag ätit medicinen i 1,5år nu och mått bra , så tänkte jag att det kanske var på tiden att ta bort den, då jag inte är någon större fan av medicin. Jag tänkte att jag var frisk lixom.
För en nackdel med den är att man inte kan gråta, och att man blir så darrig om händerna på den.
Så för 2veckor sedan slutade jag helt med den.
Men nu börjar jag på att känna varför jag började med den i från början ingen.
För långsamt men säkert börjar mitt liv att återgå till det gammla.
Jag börjar på att vakna tidigare å tidigare varje morgon, och får ligga å vänta igen på att alla ska vakna , vid kl 5.00 i morse orkade jag inte ligga längre, så jag klev upp.
Men i och med att jag sover så dåligt så känns det även i kroppen, jag är helt slut och värken tilltar drastiskt. Och jag vill inte leva ett sådant liv igen. Jag kommer ihåg kännslan nu när jag började med medicinen , vilket mirakel jag tyckte att det var, och vad härligt det var att få sova mer än bara några få timmar per natt. Sömn är otroligt viktig, nu är ju detta ingen sömnmedicin men den funkar så att jag blir trött av den. Tänk att ett sådant litet litet piller kan vara den stora skillnaden på ett liv??????
Jag fattar det inte ........ att genom att tillföra små små substanser av vissa änmnen till kroppen så funkar kroppen bättre.
Å vad är det som gör att just min kropp inte producerar detta ämne av sig själv?????
Men mitt tips till alla med Fibromyalgi är :
Se till att få sova, se till att få sova, det är skillnaden mellan liv å inget liv.
Så som ni kanske förstår så har jag nu bestämt mig för att börja med min medicin igen, redan idag. För bara efter 4dagar så här utan att sova , är jag helt slut i kroppen, och min hjärna börjar på att skicka ut konstiga signaler igen till kroppen att det gör ont över allt.
Så jag vill passa på att tacka de som uppfann denna mirakel medicin. Och jag får väl försöka att sluta igen efter några år till, så kanske kanske att min kropp har lärt sig något.
Nej, nu ska jag bryta ihop och komma igen. (Helst innan resten av familjen vaknar).
Så kanske jag orkar med denna dag, NEEEEEJ !!!!!!Nu måste jag sluta att tycka synd om mig själv å bara se neggativt.
Upp med axlarna , rak i ryggen , (aj...) och med ett leende på läpparna, så löser man det mesta , eller????
Tjoflöjt,,,,,,,,ååååå andas in , andas ut..........Japp det hjälper..........NOOOOT!!!
Äääähhh......jag orkar inte , dom får ta mig som jag är idag.
Men som tur är så har jag världens underbaraste make, han är bäst.
Även fast han gjorde den STOOORA , STOOOOOOOORA blundern igår så säga till mig , som är en medelålders , halvfet, trött, och med en mensmage som bara skriiiiker efter sötsaker just nu.
När jag skulle bjuda honom på chees cake så sa han lite by the way så här.
- Neeej tack, jag ska försöka att hålla mig undan sådan där, jag blir ju bara tjock av det...........
HRMF....... ååååååå tror ni verkligen att han sa detta åt sig själv?????????? Nej tror inte det då.
Å att han bara vågade. Säga så till mig.
Jasså säger jag , åååååå... är det så att man blir tjock att cheeees cake , oooo nej det hade jag ingen aning om.......sedan trycker jag i mig hela cakan själv tills jag håller på att storkna.
För att säga så till en kvinna med mensmage som vill ha sött , är ungeför lika som att säga till ett barn på 2år som heter Axel att kakorna är slut. Det funkar inte vill säga, då våra hjärnor för tillfället inte är utvecklade för att klara av det just nu.
Men men ......vad kan jag säga......sådan är jag......
Nu börjar det äntligen ljusna ute, tjohooo!!!!!!



Fru Walterstad