SKRIK!!!! som en griiiis!!!

Igår så åket vi på en liten tur, och hamnade ute i ingenstans.
Efter att ha svängt av den stora vägen , och kört en bra bit så kom vi bara på mindre å minder vägar. Vi tänkte att vi skulle köra till en sjö , men det blev mera å mera likt Filmen, Den sista färden.
Ni vet, -skrik som en gris.



Det var helt öde , och bara en bil mötte vi som måste ha varit avställd sedan mitten av 1960talet. , dessa kosser stod vid vägen, och det var väl det ända levande vi såg. Alla i bilen började på att bli lite skeptiska och jag tror att alla utom jag ville vända om och fara hem, själv tyckte jag att det var spännande. Och eftersom Pontus körde , och jag är hans kvinna så fortsatte vi ändå. För alla vet väl att det är vi kvinnor som bestämmer???? Och jag då , speciellt över Pontus.


Jag tyckte att de var ganska söta ja.
När vi hade kört i 1h så kom vi till en t korsning där skyltningen var under all kritik då det stod lite olika på alla skyltar.
Men vi svängde av mot Knowlton iaf.
När vi sedan såg massa gravplatser så känndes det som i en skräckfilm, ni vet alla virrade sig in i byn men ingen lyckades komma ut levande.


När vi började närma oss byn så, blev det lite mera hus, men fortfarande inte en människa , men däremot såg vi en bladrashund som stod och försökte insiminera en hängmatta , och vad jag förstod så var det nog i sluttampen av hans akt som vi såg honom.
För han var väldigt opåvärkad av att vi får förbi.
Det var då som även jag började på att tvivla.




Men då helt plötsligt så öppnade sig en jättemysig liten by framför oss, vi åkte över en liten bro där det var massa fisk i vattnet.
Och på skylten vid bron där det skulle stå Nord på, så var den någon som hade lagt till ett par prickar så det stod Nörd på den.
Men jag har då aldrig varit på något liknaden ställe, det var en massa mysiga butiker, mest antikaffärer.



Så det blev att vi stannade och gick runt lite, jag vet inte hur jag ska förklara denna lilla by , men som en liten liten stad.
Här står farmor o farfar i sina nya tröjor, så fina så.







Min vackra dotter till höger.










Far å son.








Här är Axel redo att äta på en liten liten restaurang, mitt i byn.
Allt var gammalt och utslitet , men ändå väldigt mysigt och familjärt.
















Här är hon igen men till vänster.
Så innan det var klart så blev det en jättemysig dag.
Jag hittade även en jättefin dop present till Noomi, på detta ställe vid världens ände.




Fru Waltercity